ny blogg
jag ska väl egentligen säga att jag inte kommer att överge den här bloggen osv, men lets face it. det har jag i princip redan gjort.
så.. skrivs det nåt mer, så skrivs det på pluggbloggen.
århundradets inlägg - check!
Det händer absolut ingenting roligt i mitt liv och det är därför jag aldrig bloggar. Det är sanningen. Nej, det är det väl kanske inte. Jag skulle ju kunna vara som Jossan och räkna ner till Australien och skriva ett inlägg varje dag om vad som hänt i Australien-frågan. Så att ingen glömmer. Och så att alla hänger med i processen. Som självklart förändras OTROLIGT mycket från dag till dag. Fast för henne handlar det oftast om födelsedagar, som ju är så händelserika att man måste börja jobba upp stämningen ett halvår i förväg. Självklart.
Men nu, sisådär 3 månader efter att jag skrev att jag kanske skulle åka, så har jag i alla fall tackat ja. Och börjat tjafsa med CSN. Det måste man börja med tidigt, för det kan ta sin lilla tid. Precis när man tror att allt är löst så kan det nämligen börja om från ruta ett. Helt utan förvarning.
Alltså, det är ju inte så jävla kul det här egentligen? Det känns alltid som att "ja men nu jävlar, nu jävlar ska jag blogga om det här och det ska bli så jävla kul". Men näe. Det är fan inte roligt.
take me away
Vad är detta? undrar ni. Jo, det ska jag förklara för er. Eller okej, några stackars själar har jag väl redan torterat med dessa fina bilder. Det här är nämligen Mooloolaba. Försök säga det 10 ggr snabbt.
Det är här jag KANSKE ska spendera de närmaste 2-2,5-3 åren av mitt liv. Eller ja, en 15 minuters bussfärd därifrån i alla fall. På University of the Sunshine Coast i Australien, där jag tänkte läsa PR och creative advertising.
Men detta ligger en hel del pappersarbete och fixande och ringande och beslutande framåt i tiden, såklart. Och till att börja med ska jag väl hoppas att jag kommer in. Jag är i alla fall peppad. Har jag nämnt att jag är en planeringsnarkoman? Det är det bästa jag vet, att ringa och fixa och kolla upp och räkna och räkna om och maila och fråga och skriva ut och fråga lite till. Detta har uppenbarligen min kära mor missat. Hon kan fråga saker som "men vet du om att du måste kolla upp vad allting kostar?" Vet om? Jag har bara ungefär 50 olika listor med "Människor att ringa", "Saker att fixa", "Frågor till studieadministratören" och "Frågor till Kilroy", för att inte nämna min otroligt utförliga budget, beräknat in i minsta detalj.
Självklart tror jag inte att allt kommer att fungera precis efter mina listor, men ingen kan komma och säga att jag är oförberedd.
We live in a beautiful world.
So give me all your poison
And give me all your pills
And give me all your hopeless hearts
And make me ill
Chivasbilder
Jag har tråkigt. Photoshop är kul. Chivas är söt.
You found me
Mitt efterlängtade simsspel har åkt en liten omväg förbi Södertälje på vägen hit. Tydligen hade jag inte beställt något från cdon sen jag bodde hemma, så jag råkade klicka hem det till pappa. Eller pappas f.d. lägenhet till och med. Så nu har det landat i Skrällets brevlåda och ska skickas hit imorgon. Lite smått irriterande eftersom jag väntat och längtat sen i onsdags förra veckan, men det förklarar ju i alla fall varför cdon helt plötsligt var så sega.
Men nu ska jag ut och boka tvättid och gå en sväng med Sandra. Tvätta hela natten är skitroligt. Jag lovar.
lika som bär
Jag har länge gått och kommenterat att Leka är väldigt lik sin katt Buffy (till sättet alltså). Hon har tjatat om att jag ska komponera ihop en liten lista med dessa likheter, och nu ska den alltså publiceras här.
Buffy vill inte ha några andra katter så länge de vill ha henne, men så fort de vänder ryggen till är hon där och flirtar. Exakt samma för Leka.
Buffy är ganska bitchig, speciellt bland folk (katter). Det är Leka med.
Buffy är jävlig pratglad. Leka med.
Buffy vill alltid göra allt som Leka inte vill att hon ska göra. Leka gör alltid saker som Leka inte vill att hon ska göra.
'
Buffy tycker om skor, Leka tycker om skor.
Buffy tycker om väskor, Leka tycker om väskor.
Buffy sover i en liten plastmapp, Leka sover i en liten soffa.
Buffy luktar på lågor från ljus, Leka plockar ut maten ur ugnen med fingrarna.
Buffy är liten och söt, Leka är liten och söt. Skenet bedrar. I båda fallet.
Jag har börjat fundera rätt mycket på det här med djur som är lika sina ägare. Ferro till exempel, är ju jävligt lik mamma. Han tränar hela dagarna, hon tränar honom hela dagarna. Och när de kommer hem vill de bara ligga på soffan båda två.
This city falls asleep as we speak
This is why we never want to move.
Och det här.
Och det här.
Ja, ni fattar. Det är fruktansvärt jävla jättefint här. Vi är kära allihop tror jag. (Inte i varandra alltså, i Piteå) Det är inte direkt så man lider av att promenera förbi det här varje dag.
scream ett och två
Att det alltid ska krävas lite tjat för att jag ska blogga. Haha, så mycket för att jag skulle försöka skriva oftare. Jag började mitt nya LCHF-liv i tisdags, och började mitt nya promenadvarjedagliv i måndags. Så idag har jag alltså varit ute och gått 30-50 min varje dag i 5 dagar (idag blir nummer 6) med Karin och Leka. Och jag har käkat LCHF-mat i 4 dagar. Det går bra hittills. Det enda tråkiga är att komma på frukostar som inte ger en kväljningar på morgonen. Men det går bra med lite turkyoghurt och frysta bär. När jag längtar efter något så är det faktiskt vindruvor och inte en godispåse, och det ser jag som positivt även om jag inte får äta vindruvor heller.
Imorgon kommer mamma hit och hälsar på till på tisdag, det ska bli trevligt att visa henne Piteå. Sen ska Leka ha besök av en björn (grizzly skulle jag gissa på, han gillar vatten säger hon) och en Sandra snart också. Det blir mycket besök här uppe ett tag, det är kul.
Vi har även roat oss med att titta på hus under våra promenader. Det finns minst 10 hus jag vill ha nu. Nu gäller det bara att komma på ett sätt att övertala dessa husägare att byta sina hus mot min lägenhet på Ankars. Men det lär ju inte bli allt för svårt. Vem skulle inte vilja byta ett stort hus med gigantiska fönster och utsikt över Piteälven mot en gammal etta på Ankars bland galna studenter?
dagen efter
Igår var det kick off, och det var skittrevligt. Tills jag kom hem och det var kaos överallt tydligen. Sen fick jag för mig att laga köttfärssås till mig och Karin klockan 02:00 som sen åts upp av Daniella istället för Karin. Jag måste gjort något fel för den blev stark som satan och jag fick hålla för näsan för att kunna svälja skiten. Man ska inte laga fyllemat på fyllan. Inte annars heller för den delen.
Och idag ska jag inte göra något vettigt. Det är det inte läge för, om man säger så. På tisdag börjar skolan igen.
ny bloggdesign
Jag är nästan nöjd. Men jag skriver ju ändå aldrig, så varför ska jag bry mig om hur bloggen ser ut?
På fredag bär det av tillbaka till Piteå igen. Det känns både bra och dåligt. Jag ska iaf ha med mig massa saker till lägenheten, och det är ju alltid kul. Dessutom ska jag ha pappa och skrället med mig så jag kommer nog tvinga med mig dem på shoppingtur i Piteå på lördag!
life is unfair, kill yourself or get over it.
Jag smälter ihop till en liten gegga och dör långsamt. Men jag njuter.
hemma bra men borta bäst?
Det suger förresten att vara ledig och hemma när alla andra ändå jobbar och sliter. Idag skulle jag till exempel på apoteket, träffa Yve, Leka och Corre och hälsa på hos min moster. Det tog 10 timmar. Detta för att människor jobbar och slutar helt olika tider och jag fick vandra runt på stan med växlande sällskap. Det var ju trevligt, såklart. Men jag har nog aldrig väntat så mycket under en och samma dag.
Jag måste förresten passa på att skrika lite om JÄVLA SKITNORWEGIAN! Eftersom det alltid ska vara så svårt för de stackars norwegianarbetarna att använda hjärncellerna så fort katterna ska med, så hade de självklart missat något igår också. Nämligen att boka in katterna på planet. Här pratar vi med en käring i telefon TRE gånger för att äntligen hitta ett plan där båda katterna kunde åka med - då GLÖMMER hon att BOKA att de ska med. Hur lyckas man, undrar jag?
Sen har incheckningsbruden problem att fatta att det är deras kundtjänst som ställt till med problemet, och frågar om vi bokat genom en resebyrå. RESEBYRÅ?! Vi ska åka till Stockholm! Det klarar väl vilket pucko som helst själv! Om de såg till att man kunde boka in kattjävlarna på internet istället så skulle vi slippa allt krångel. Pfft, resebyrå..
/stressad som fan
Jag vill ta ut alla mina aggressioner på Huklos just nu. Den blåe saten.
Jag har sorterat mina restuppgifter och kommit fram till att jag vill ha självdisciplin i 20-årspresent. Nej, okej så illa är det kanske inte. Jag gjorde just en, det tog ungefär 38 sekunder. I den sizen är dom. Eller okej, några är lite jobbigare. En kräver att jag ska gå upp klockan 8 på torsdag, gå vilse med Sandra och försöka skriva ner något jag inte ens förstår. Men det ska nog gå bra. Optimisten har vaknat till liv tror jag. Det är nog dags för ett pluggrace innan det bär av söderut.
Sen tycker jag det är roligt att min moster tycker att ett sommarjobb som lakritsförsäljare i Stockholm skulle passa mig. Det visar ju att hon känner mig. Jag skulle inte ens kunna sälja vatten i öknen. Och förresten är lakrits äckligt.
alla dessa krav
Okej, tänkte jag. Eller nej, egentligen tänkte jag mer "vafaaaaaan okejrååå" typ.
Jag har just tittat på Criminal Minds med familjen. Och skrattat åt min kära mor som inte hänger med för fem öre. När vi har livlig debatt om vad som menades med det ena och det andra, kläcker hon ur sig något väldigt orelevant som bevisade ungefär att hon inte hängde med i programmet över huvud taget.
Men sån är hon, vår mamma. Och för att inte skämmas ihjäl när vi skrattar åt henne så säger hon lite låtsassurt "Äh, ni kan ju ingentiiiiiiiiiing, jag förstår inte varför ni tittar på såna här program när ni inte fattar någonting?"
Men min mamma är inte konstig. Inte i jämförelse med min syster. Alldeles nyss kläckte hon ur sig "Nämen, har mamma kommit hem nu?" När mamma varit hemma i över en timme och tittat på tv med oss. "Vadå?", säger mamma. "Ja, du gick ju ut med hundarna? Gick du inte ut med hundarna? Du måste ju ha gått ut med hundarna!" Och mamma ser lika förvirrad ut som Jossan tills hon inser att mamma varit ute med hundarna för över en timme sen, och kommit hem för över en timme sen. Då blir hon tyst.
Sånt är vårat hem. Inget konstigt med det, som Jossan skulle sagt.
