jag vet inte hur man gör när man glömmer. jag kan itne sitta och le och tänka att det blir bättre sen, och allt blir som vanligt då. vi har aldrig ens bråkat riktigt ordentligt, och nu är jag ledsen och arg ungefär varannan minut. det känns helt fel.

jag kan inte hjälpa att det gör mig sjukt jävla ledsen att det inte verkar röra dig i ryggen. att det verkar så självklart att jag är den som ska hålla mig undan och vänta. och sanningen är att när jag slutar vara arg och ledsen och kommer på att det kanske är så det ska vara, då blir det inte som vanligt. det kan det inte bli.

jag vet att jag antagligen överreagerar, men idag var faktiskt ingen bra dag.
när du flyttade så blev jag så jävla ledsen, och det enda du pratade om var hur mycket du skulle sakna hanna och allt bergafolk osv osv. och ja, jag vet att vi aldrig snackar om sånt där och du kanske inte tänkte på det just då, men det kändes liksom ändå. även om vi inte sågs så ofta då heller så var det ändå lättare att ses på helger och sådär, och du hade tid med heldagar när vi bara umgicks.
nu känns det som att dina besök här uppe är tillför annat och andra, och blir det nån tid över så kan du kanske ses för jag bor ju ändå i huset brevid. och visst, jag vet att de är krångligt för dina vänner bort långt bort och sådär, men nån dag skulle ju inte skada. nån dag när allt inte var fel, och du ändå kunde låta bli att åka till haningetrakterna.
eller kanske när jag fyllde 18. för sanningen är den att jag alltid varit där när du fyllt år, 16, 17, 18, 19 och 20, men jag har itne kunnat följa med på krogen och fester och sånt efteråt. men nu, när du kan åka upp för saker som att det var en vecka eller två sen du träffade din hane eller att nån har fest, inte ens då kan du stanna för att jag fyller 18. vilket innebär att för första gången på 11 eller 12 elkler hur många års vänskap vi nu har, så kan vi gå på krogen tillsammans.
det är faktiskt, trots allt, du som flyttat ifrån. och jag som finns kvar. men jag börjar inse att det inte finns nån tid för det längre.
och som sagt, jag överreagerar säkert, men det är så det känns. och om du vill prata så KAN jag be mina vänner gå, för dom förstår om jag vill träffa dig själv efter lång tid och sådär, men det känns illa när dom finns där jämt och jag kastar ut dom för den som kommer förbi i sista sekunden innan sovdags, och efter mycket om och men.
det enda jag egentligen försöker säga är att jag saknar dig.

jag litar inte på alla dessa fula jävla spel nu för tiden. smart drag, verkligen, är det enda jag kan säga.
nu måste folk välja igen. yay, jag älskar det här, inte.

iaf skönt att vi ska på kryssning med saga och natta på torsdag :) asnajs ska det bli. 
och allt med dom där jävla råttungarna känns så jävla surt, men nu tror jag elsa klämt ur sig ett par stycken också, och jag kan itne gå till djuraffären med 20 råttungar och tro att dom får alla sålda. 
jävla skit. så söta saker vill man inte ge till djurmat. 

g <3 världens sötaste skåning i världens bästa film. jag måste gifta mig med honom.
tyvärr så är han ju typ gammal nu och inte alls lika söt, men ändå.

annars går det lika bra med chris brown, som är fett snygg.



hur som helst, hade bara en lektion idag. fett skönt. elliot har fått ungar inatt, 8-9 st sådär. yay, eller inte. jag vill inte ha två miljoner råttor, jag kommer inte bli av med dom. och hur hemskt det än låter så funderar jag på att låta dom bli mat till nån orm eller något. faktiskt.

höhö, det var tider det ;)

jag, emilia, linda, malin och sanna har haft rök/öldate. det var mys. jag har vart och hälsat på leo i helgen, det var trevlans det med. 

jag har kommit på att det är meningen att man ska bli vuxen snart, och jag vill iofs men jag tycker det känns så trist. nästan alla jag känner verkar ju vilja ifrån södertälje, men det är ju inte så stor chans att vi vill till samma ställen. jag började tänka på det när jag hörde andreas och deras tal på svenskan om att man går i samma klass i tre år och umgås som fan och sånt och sen när man går förbi varandra på gatan om ett år så kanske man inte ens säger hej. visserligen menade dom inte dom man umgås med i klassen utan resten, men det gäller ju alla ändå. om folk flyttar och gifter sig och man stöter på dom i malmö om tio år av en slump, kommer man säga hej då? det känns som att man måste byta liv snart ungefär, och jag vill men ändå inte.

jag trodde jag ville till norrköping och plugga, men nu vet jag inte. allt känns som man har evigheter på sig att bestämma, men så är det ju inte längre. jag tror jag måste sluta åka buss. man tänker för mycket på bussar.

jag vill att allt ska va som i 9an. okej, nu ljög jag. nästan allt. men nu ska jag sluta va emo och gå och leka med råttorna, och elliot är nog btw gravid. nån som vill ha en råtta eller 10?