Det gjorde hon visserligen inte, men det kunde lika gärna varit det vi pysslade med när vi satt där ute. Inte blev man ett dugg klokare på någonting av den diskussionen alltså. 
Varför är det så att när barn stirrar så stirrar dom så mycket att dom glömmer bort vad dom heter, var dom bor och vart dom är på väg? Och varför är dom antingen jättegulliga och babblar om konstiga saker eller helt förjävliga och dryga? Kan dom inte vara lite mittemellan? Lagom?
Och varför är det så jobbigt för människor att svara på mail? Även om man setat där och ansträngt sig för att vara precis lagom rolig, precis lagom glad och väldigt trevlig. Hur kul är det då att inte få svar? Allt man begär kanske är ett "haha, tack för ditt mail men du är inte den vi söker", det är EN mening. En mening som är jävligt mycket trevligare än "Tack för din ansökan. Tjänsten är tyvärr tillsatt". Och fan så mycket trevligare än inget mail alls.
Och VARFÖR är det så att man får reda på om man kommit in på högskolan i juli? Vart ska man bo, hade dom tänkt? Jag tvivlar på att ens soptunnorna är lediga så nära inpå skolstarten.

Slutsats: Nej, Jesus finns inte. Och om han mot förmodan gör det så älskar han inte mig. Och inte dig heller.