idag är det "hela släkten lär sarah baka"-dagen, och jag har pratat med farmor ca 5 ggr på 15 minuter. det är rekord. anledningen är att jag ska baka sockerkaka till imorgon som ska säljas, och då kan jag inte stå och slänga ihop saker som ingen vill äta som jag brukar göra. så här har jag stått och vispat tills händerna blödde, nästan iaf, och funderat över vem som egentligen har tid med sånt där.
jag ska nog hålla mig till kakmixarna på ica tills jag blir så illa tvungen att baka till barnbarnen. eller jossans ungar snarare än mina, vem vill ha en morsa som inte kan baka sockerkaka ens?
det är förjävligt. och farmor håller visst på att bli senil också, vilket inte direkt gör det lättare för mig att förstå hennes recept.

hon: och så tar du lite mjöl
jag: vadå lite? hur mycket då?
hon: två kaffekoppar ungefär
jag: kaffekoppar? gaah, jag hatar att baka

jag vet inte med er, men vi har väldigt många olika storlekar på våra kaffekoppar. jag kommer aldrig lära mig det här. man måste ju bara ett geni för att kunna baka tydligen, det var mer än vad jag visste.
nu tänker jag dränka mina sorger i cola zero. tjarå.